Älskade Therese
Detta inlägg tillägnas Therese.
Jag och Therese har, förutom att ha pratat i telefon och umgåtts i nästan skadliga mängder under min singeltid, även mailat och sms:at varandra :)
Nedan följer några fantastiska urklipp från vår mail- och smstid.. positiva, men även lite negativa, i absolut ingen ordning eller reson.
" Jag kan ärligt säga att jag är mkt förvirrad och känner mej lite som en tonåring, så mkt som händer, så mkt känslor, och inte nog med det! Man måste sortera skiten också. Och när man inte blir klok på allt som snurrar hur i all sin dar ska man kunna sortera det då? "
" Såg honom i sin bil på torsdag morgon, sjuuuukt fin bil och sen såg han så där mosigt trött o sliten ut i mössa, det var HETT! Och bilen gjorde som sitt till.. "
" Jag är iaf hygienisk, kanske inte lika snygg men vafan :-) "
"Så här i efterhand kan man ju undra vad fan vi höll på med och sedan kan man konstatera att kärleken är blind :-) Galet blind.."
" Elin, I WANT U here in my bed with some burgers and fries in your hand."
" Så slutligen. Jag älskar dej, innerligt, mycket och för alltid."
Det var det från min käresta ;)
Nu måste jag få lägga in några inlägg som jag hittade som jag skrivit till Therese, men som hon inte lagt in på sin sida :D
" När ska jag få tillbaka brev?
Jag tycker att vi har som regel att:
- Jag skriver kärleksbrev under torsdagen
- Jag mailar brevet på torsdag eftermiddag
- Du läser brevet på fredag
- Du skriver genast svar på eventuella frågor som kan finnas i brevet
- Jag får lite respons på alla mina spörsmål jag har i livet
- Vi e båda lyckliga "
" Han stod å borstade tänderna häromkvällen utan tröja. Åh.. Det är så vackert. Jag vill bara hoppa på honom genast och hela tiden!
Jadu..
Det e ganska mysigt. Tänk att en snorunge kan se ut sådär.. Eller se ut och se ut, det är väl induviduellt vad man ser när man betraktar. Men att en snorunge kan få mig att känna såhär när jag betraktar.
Konstigt. "
Här kommer ett till citat som jag skrivit till Therese som man blir lite orolig när man läser..
" Jag har blivit en uppgiven människa.
Jag tror att efter (piip) så orkar jag inte kämpa och slåss för det jag vill längre. Jag har förvandlats till en person som är likgiltig, en sån person som jag själv avskyr och kallar obrydd, feg och andra glåpord. En person som helt plötsligt i en diskussion säger "Jojo", och vänder sig om för att titta på TV.
Jag ville inte bli en sån.
En sån där som stöter på ett mindre irritationsmoment i sin kärleksrelation, och tänker "Det kanske är lika bra att vi struntar i det här förhållandet."
Vad hände med engagemanget för diskussioner? För att få som man vill? För att komma fram till en gemensam väg till någorlunda lycka i relationen?
Det är kört.
Gnistan känns förlorad.
Från att vara en sån som säger "Jag är inte sur", och i själva verket känna att man brinner upp på insidan, till att bli den som säger "Jag är inte sur", och faktiskt inte känna någonting alls. Förutom likgiltighet. Och det är väl knappt en känsla? För det är väl att inte känna någonting alls?
Jag blir så matt.
När jag stöter på motstånd, och likgiltigheten sveper över mig, så har jag faktiskt en känsla i kroppen.. en.
Det är den känsla som får mig att vilja lägga mig på sängen och grina mig till total uttorkning. Och ändå inte ha någon aning om vad det handlar om.
Scary. "
Det var det jag hade på lager my love! ;D Älskar dig också, och snart är du hemma!
Nu hoppar jag i bädden min!
Puss o K
/E
