Long lost Uppdatering! (Förlossningsberättelsen ingår..)
Nu gäller det. Überuppdatering kommer nu..
Var ska jag börja?!
Den 12 juni, en fredag, åkte jag och Therese och hälsade på Moa o Meja. Det var trevligt och hon var såklart jättesöt :) Jag åkte hemåt den kvällen i tron att helgen skulle passera utan att nån bejja kom.. men jag hade fel.
Jag och Patrik gick och la oss på natten och Patrik somnade direkt.
Jag som då hade vänt dygnet kunde inte sova, så jag slog på en film på datorn i sängen. Vid 4-tiden hade jag fortfarande inte somnat utan kollade film.. rätt var det var så kände/hörde jag ett knäppljud från magen och vattnet började strömma! Wihooo! Hur häftigt som helst! :D Jag väckte Patrik och försökte ta mig upp ur sängen utan att tömma hela kroppen på värska :) Varför man nu försöker få det att komma mindre vet jag inte, det är ju bara att låta det komma.
Jag stod breve sängen och bad Patrik ge mig telefonen så att jag kunde ringa BB, och jag skrattade så mycket så vattnet bara sprutade ur kroppen på mig! :) Jag var så jääävla glad att det äntligen hade börjat!
Vi satte oss och käkade frulle och packade lite till BB-väskan innan vi for. Värkarna började kännas ute på parkeringen när vi skulle börja åka.
Ganska snabbt började det göra ont och jag var ganska koncentrerad under bilfärden. Jag klockade värkarna och de verkade komma med ungefär 2-3 minuters mellanrum.
Väl framme vid 07 fick jag ligga och mäta CTG-kurva och sedan direkt in till förlossningsrum. Tror jag var öppen ca 4cm.
Jag tror att klockan var ungefär 08.00-09.00 när jag började använda lustgas. Värkarna satt i ryggslutet, så Patrik masserade friskt hela morgonen :) Lustgasen gjorde nog också sitt.
När värkarna började bli kraftigare, så fick jag ryggbedövning. Detta var ca kl.10.
Läkaren tyckte det var krångligt att få till slangen i ryggen pga. min tatuering (nedan), så jag fick ungefär 4-5 stick innan den satt. Tog en jäkla tid. Men det var det värt!
När bedövningen kickade in så var jag som i paradiset! Jag och Patrik kunde prata och jag skickade sms till mamma o pappa och kände mig som en helt ny människa :)
Bedövningen gjorde att jag inte alls kände värkar i ryggen som tidigare, utan nu var det som att jag var jättebajsnödig. Det liksom tryckte på i tarmen och det kändes som att jag verkligen behövde gå på toaletten.
Till slut när värkarna kom så började det kännas som att jag ville krysta.. dvs jag kunde inte välja att inte göra det, utan krystningarna bara kom :) Barnmorskan förbjöd mig att krysta då jag fortfarande bara var öppen 9cm, men till slut gick det inte längre!
Då satte allt igång! Vilken känsla det var när barnmorskan drog på sig det gröna "förklädet" och sa att NU är det dags att börja arbeta!
GUD vad skönt att få börja krysta. Det gjorde inte ont utan kändes bara bra. Det var egentligen bara sista krystningen när huvudet skulle ut helt som gjorde ont, men det gick ju såå himla fort! Och sen var han där! :D Jag såg på en gång att det var en pojke och bara ropade ut "Det är en pojke, det är Valter, DET ÄR VALTER!".
Patrik som satt vid min huvudände bara ramlade ner med huvudet över mitt huvud och vi grät och grät.. det kändes som att tiden stod stilla och all smärta var borta. Det var helt fantastiskt.
Klockan var nu 13.25 på lördag 13 juni.
Medan jag blev sydd satt Patrik och bekantade sig med en helt sprojlans ny Valter och sedan fick vi en välbehövlig fika i form av mackor, juice och kaffe.
Jag kände mig helt yr fast jag låg ner och var väldigt svag.. kände mig svimfärdig hela tiden. Jag fick byta säng och sedan åka iväg till vårat BB-rum där vi skulle bo kommande dagar.
På kvällen ville sköterskan att jag skulle komma upp ur sängen och prova kissa, så jag klev upp med hjälp av henne och Patrik, men när jag var framme på toaletten så kände jag hur jag började svimma.. och helt plötsligt var allt svart. Vaknade upp på golvet med huvudet i sköterskans famn och en stirrande Patrik :) Det var otäckt.. Hoppade i säng direkt istället och bestämde mig för att ta det lugnt...
Fortfarande dagen efter kände jag mig vimmelkantig och inte som mig själv. Det berodde nog bara på utmattning och näringsbrist. Jag hade ju varit vaken redan en hel dag och natt innan jag började mitt födande, så kroppen var inte ens nästan utvilad.
Vi var kvar på BB 2 nätter och kom hem på måndag eftermiddag.
Nu har 2 veckor och 1 dag passerat sedan Valle kom ut och han är det vackraste underbarnet jag nånsin vilat mina ögon på :)
Valle myser
Valle o Mamma kramas
Valles favoritpose :)
Valter
Sötfisen i mammas famn :)
Cool kille :)
Valter försöker sig på ett skratt :D
Jag o fisen redo för Kirunafestival
Det var det för denna gång :)
Nu ska jag försöka få till en kontinuerlig uppdatering!
Ha det bra! :)
Vad han är fin er lilla Valter. Du ser ut att må gott också.
Hälsningar från oss i Kall
Åh man blir ju tårögd av att läsa... Så skönt att förlossningen gick så bra och inte gjorde alltför ont! Man har ju bara hört att smärtan är olidlig... :(
Kul att du lägger in bilder :)
Ha det bra och sköt om er. Kram
Så fin och bra förlossning du fick! Helt underbart att läsa. Att föda barn är ju verkligen det häftigaste man varit med om! Han är jättefin eran Valter! kram!
Vad spännande med berättelse, lät som en otrolig upplevelse. Han är så söt, hoppas allt går bra nu! ;)
Tänk att tårarna kan börja trilla ner för kinderna av att höra din berättelse om lilla Valles födelse...Det var rätt svårt att läsa där ett tag :)
Ska bli skojsigt att få se underverket också.
Jag hör av mig imorgon eller på fredag så bestämmer vi en tid.
Ha det bäst så länge och krama snutteungen från tant Ullis :)
Klickade mig in på din blogg, och det är det helt sjuk att man kan vara rädd och orolig för att föda, när en förlossning kan gå så bra som din!
Lycka till med lilla valle.
//Sofie
Stort GRATTIS till er! :)
Läste här tidigare, trodde att jag hade kommenterat men inte, fy på mig! ;) Vilken otrolig upplevelse, du får det dessutom att låta som att det är en av världens "enklaste" saker att föda, man pumpas nog med så mycket adrenalin! NÄSTAN så att man blir bebissugen själv haha ;D
